...för nu är Alex här och gästbloggar! Haha! Det ni!

Nej, men eftersom att Lotta mår så illa och hennes blogg (som förövrigt är en av mina favoritbloggar, jag hoppas att det är en av era med?!) är så så pass inaktiv som den är, så tyckte jag att jag gott kunde gästblogga! Egentligen skulle ni väl vilja att Jimmy gästbloggade, och så även jag, men eftersom att han inte vill så får ni helt enkelt leva med att jag gör det.

Men nu är ju frågan vad jag ska skriva om? Jag fick fira händer att skriva om vad jag vill - Och vad vore inte bättre att skriva om, om inte Lotta herself?! Ja, henne vill ni väl alltid läsa om, eller hur?! Jag kan dock varna för redan nu att jag är expert på att hålla på att gå överstyr när jag skriver, så detta kan bli ett långt inlägg. Jag hoppas dock att ni stannar upp och läser allt!

Jo, jag lärde känna Lotta som liten, när jag var 7 år gammal, och har således känt henne i (räknar i huvudet...) 15 år nu! Ha! Jävlar vad gammal jag börjar bli... Men ja, i 15 år har jag känt Lotta nu. I 15 år har hon varit en av mina närmaste och bästa vänner, och även om vi ibland har glidit ifrån varandra så har vi alltid hittat tillbaka till varandra. En vän som Lotta är en sådan som inte växer på träd, det ska ni veta. Hon är en sådan som är lätt att prata med om allt, alltid är förstående och inte dömer någon. Jag tror att alla som känner Lotta skulle beskriva henne som någon med humor och ett öppet sinne, för det är precis sådan hon är.

Men jag har inte alltid varit en duktig vän, ska ni veta! Jag är nämligen en av anledningarna till att Lotta här började röka. Fy på mig! Jag minns när vi var små och gick på grundskolan, då vi smög iväg in till "Lillskogen" (en liten skog på skolans område) och tjuvrökte. Självklart så luktade vi rök efteråt och när vi kom in till klassrummet och alla sa att vi luktade rök så skyllde vi på att några andra barn kastad röksvampar på oss! Hahahaha! Och vet ni vad det värsta var? Alla gick på det! Det kan jag skratta åt än idag!

Jag har även ett roligt (eller snarare pinsamt) minne från när vi var tonåringar, då Lotta bodde i Hudiksvall. Vi stod på hennes balkong och spottade på marken från balkongkanten. Jag minns inte vem av oss det var (det lär ha varit jag, jag är så klantig nämligen), men någon av oss råkade spotta någon i huvudet! Hahahaha! Så vi började asgarva och sprang in och gömde oss i lägenheten. Haha, så knäppa vi var!

Nej, nu får det faktiskt räcka. Jag tror inte att ni kommer att orka läsa mer än såhär ändå! Men vem vet, kanske jag återkommer och gästbloggar lite mer? Ni får väl hojta om ni skulle vilja det, jag har nämligen fler små historier på lager.