Nu sitter jag här hos Sophia och tänker för mig själv.

Det är inte roligt att vara hem lös men när det inte finns nått annat så blir det så.

Jag hoppas att soc kan ge mig en lägenhet snart så jag slipper bo hos vänner.

Jag skulle ha fått bott hos Linda Eriksson i en månad.

Men hon var så snäll att slänga ut mig.

Hon ringde och sa att granarna hadde klagat på hundarna, men hur skulle dom kunat ha gjort

det när hundarna inte ens ha fått röra sig i lägenheten!

Så jag blev litte arg och gick och fråga alla granarna i hennes trappupgång och ingen hadde klagat.

Så jag smsa till henne och sa att hon ska sluta ljuga och istället säga som det är.

Men ne då syller hon på sin mamma och säger att det är hon som har sakt det.

Men efter litte sms så säger hon i alla fall samningen men jag är fortfarande arg!

Men vad kan jag göra om hon inte vill ha mig där så måste jag ju flytta men då ska hon inte låva nått innan!

Så nu sitter jag här och undrar vart jag ska sova i natt.

Kanske får jag sova hos sophia en natt igen annars vet jag inte vart jag ska sova.

Har ju inga pengar häler så jag har ju litte svårt att ta mig nån stans.

Jag kan ju alltid gå till..

Ja vad det ny heter.

Men då är det bara hundarna som är problemet.

Som tur är det bara Willemo och Hiir som behöver sov plats.

Kolgrim har fått åka upp till Ramis.

 

Polisen har velat att jag ska åka in på syk men det är ju hundarna då rå.

Men jag vet inte sjuan skrämer mig litte.

Har ju varit på väg in men då har humdvakten ångrat sig eller inte svarat i mobilen.

Själv känner jag att jag behöver hjälp men inte så mycket så jag måste åka in.

Mitt liv är en enda katta stråf just nu.

Men vad ska man göra men får bara ta en dag i sänder.

 

Jag kanske tycker synd om mig själv men iblan måste man få göra det.

Detta är kanske mitt sista inlägg, man vet ju aldrig vad som kan hända på en dag.

Jag älskar mina vänner som ställer upp eller som vill men kan inte.

Dom bryrsig och det käns skönt när det behövs.

Det finns godhet i värden en då men det onda är just nu den starkaste av dom två.

Hela mitt liv har jag pendlat mellan bra och ont men nu är det presis som det onda vill ta över

med alla odds.

Man kan säga att jag har kommit in i en dålig perjod som inte kommer att gå bort i första laget.

Jag kommer att få kämpa och vill göra det.

Jag vet att det kommer att bli en hård kamp men jag kommer att segra tillslut.

Hur det en slutar så vinner jag.

Min smärta kommer att förvina på nått sätt och jag kommer att bli klar eller tyst i huvudet.

Hoppas på det bästa i alla fall!