Ibland förstörs hela min dag av upp och ner måenden.

Från att vakna med en självkänsla som käns oslagbar och all energi och glädje finns till att känna sig som om allt är bara att ge upp och gå och dö.

Det kan för mig hända rätt ofta. När måendet vänder så så sker de jätte jätte snabbt och det behöver inte än ha hänt nått.

 

Det är ett stort hinder i vardagen att de blir så för mig. Är min man hemma brukar jag gå och lägga mig och sova en stund så kanske man vaknar glad igen.

Är han inte hemma och jag har tili själv då går vi ut och leker i lekparken då börjar de alltid kännas bättre men få ha ångest resten av dagen.

 

Att träna med tristan kan ibland hjälpa men då måste jag känna efter innan jag försöker annars blir de värre.

Ångest är nått jag lever med vargie dag. Men ibland undrar jag om mina mående bytningar värkligen beror på ångest eller add. Tänk om de är nå annat eller har alla mäniskor så?

 

Vissa dagar kan jag skifta från att värden är underbar till att hela värden går under flera gånger om dagen. Det är värkligen inte kul! Och är nått jag själv försöker ignonera och inte prata så mycket om.

Nu är ju jag som en öppen bok mot alla jag träffar och pratar väldigt lätt så vist pratar jag om de. Men inte alls lika mycket som jag brukar prata om saker.

 

När jag tänker på de som mäst vänder jag om och tänker på hundgöra och just nu jimmys födelsedag som kommer. Och senaste veckan har det blivit väldigt mycket utställnings planerande och planering av jimmys födelsedag. Det käns som om nått äter upp mig innifrån men jag vet inte vad de är! Så att vända tankar och känslor från ett osynligt mörker sak till planering och glädje med utställningar och att få göra nått fint till min man är en försvarsmekanism om just nu går på högvarv!

 

Inte nog med mitt mående ska bytta stup i kvarten så tar ju detta exstremt mycket energi oxo. Känner mig tröttare än vanligt och de hjälper ju inte till så mycket.

 

Ne nu har jag skrivit av mig lite så nu ska jag sova igen.