Livet med Kärleken -

klagar av mig lite!

2013-12-30

02:49:27

just nu ligger jag i sängen och gråter tyst så jag inte väker Tili och Jimmy.
Varför gråter jag då?
Jag ligger och tänker på dåtiden och hur jag önskar att jag fått min deagnos tidigare och att jag hadde varit smal som yngre. Då hadde jag kanske sluppit blivit mobbad i tystet när folk inte tror jag vet. och hälst då familjen.
Att veta att ens familj snaka skit och skratta bakom ryggen på en tog hårt då men konstigt nog hårdare nu!

de blev än vana när familjenblåste upp kinderna för att punktera att jag var tjock. eller när man "råkar" läsa andras dagböcker för att se vad man gjort för fel denna gång som dom i smyg skratta och dumförklara en för.

Inte konstigt man mått dåligt genom åren man förlorat mamma tidig ålder blivit mobbad av folk man inte känner och folk man känner.
Jag har haft vänner som snällt hjälpt mig jätt mig pikar när jag inte kunna sköta hygigen och andra saker.

önskar dock att pikarna varit mer och i diskutions form. men inte lätt att ge vänner den upphiften när man själv inte visste om de då.

Jag vill aldrig tillbax till tånåren! den var hämsk och jag mådde såå jävla dåligt. Tillslut gick de totalt i botten sen börja de gå uppot!

Men kan även i daxläger känna mig delvis mobbad ibland! Man är ofta tuntig för saker man har svårt för. Skärp dig, nu är du löjlig är saker man får höra ibland. Men värst är nog när man får beröm! det käns så jävla förnedrande! att få beröm för saaker en vanlig meniska borde klara av är riktigt förnedrande för mig som kanske inte klarar avde!!

Jag har dock en förjävla tur att jag har värdens finaste sambo och dottra och även värdens finnaste vänner! dom föryller min vardag
varige dag och gör mig glad!

Men ibland går tankatna tillbax dumt nog och då blir man väldigt ledsen när man börjar inse hur tragiskt vissa delar igentligen var!

Men jag skulle aldrig vilja ämdra nå igentligen för då hadde jag inte varit jag och jag gillar igentligen hur jag själv är. Och tack vare GBP jag gjort så kanske jag kommer gilla hela mig till slut!

Man kan ju alltid hoppas ;)

Kommentarer från er söta läsare.

Trackback