Idag på skolan fick jag så jävla ont i magen.
Det hög till sen pulsera det till minder och minder verkar.
Sen hög det ill igen och det pulserade i mindre värkar.
Och om och om igen.

Varge hög blev mindre och mindre ont för varge gång.
Helena skösa mig till akuten och när vi gick in där hög det till jätte hårt igen och pulserade mindre.
Vi fick kanske vänta 5 min sen var det vår tur.
Helena pratade och vi blev sickade till Kvinokliniken (kk)
Där berätta vi igen hur det var och nu hadde högen och pulserandet gått ner väldigt fort sen höge på akuten.

Vi fick vänta i vänt rumet och läkaren kom.
Vi berättade hur det kändes och att det hadde blivit betydligt bättre sen första gången.
Hon sa att det var fölt normalt det jag beskriv med pulserandet.
Det kan känas så när det växer i magen och att vissa känner det mer en andra.
Men jag skulle få en tid för ultra om jag ville men efter som mitt riktiga ultra var så nära tyckte hon att jag skulle vänta på det.

Visst skulle det vara kul med ett ultra lite tidigare men det kändes som jag ville vänta en då bara för att få länkta som man ska få göra veckan innan sit ultraljud.
Så jag sa att jag kunde vänta.

Visst blev jag rädd och första barnet vet man ju inte vad som händer.
Och det gjorde svin ont!!
Ville ju åka hem först men helena övertala mig och bra var väl det för annars hadde jag bara söttit hemma och oroat mig.
Nu vet jag i alla fall vad det är.
Hatar att vara ovetande och det är jag tillräkligt mycket just nu.

Nu sitter jag i alla fall i röbäck och bara tar det lungt.
Väntar på Jimmy och sen ska jag åka hem och bara vara för mig själv ett tag.

Puss på er!